Detta utgör i stort en artikel i ”TunaberbergsBygden” 1987 skriven av Inger Ånberg.
Diverse återgivna brev illustrerar på ett trevligt sätt lite om de frågor man hade vid brytningen av zink i Tunaberg

-  I Tunabergs Hembygdsgård finns i en av stugorna ett gammalt fotografi troli­gen taget någon gång åren 1914-1915. Det föreställer några gruvarbetare fotograferade framför Zinkgruvan, (i närheten av Ytterbo). De är utrustade med både traditionella verktyg som hackor och fyllfat, men där finns också en modern borrmaskin med i bilden. Mannen i den vita hatten är gruvfogden G J Fyrpihl, som anställdes i november 1914, vilket jag fick reda på efter träget letande i Näfvekvarns Bruksarkiv i Radhuset, Nykö­ping.

-  Det visade sig, att Bruket i början av 1900-talet när man sökte efter brytningsvarda malmtillgångar fann ett malmstreck ca 2,5 km långt, som innehöll zink och bly. Man skyndade sig att göra inmutningar, som sedan i de flesta fall lades i utmål (Inmutning = förvärv av rätt att undersöka och bearbeta mineralfyndighet; utmål = det utrymme på marken, inom vilket en gruvägare har rätt att med andras uteslutande bedriva arbete såväl ovan som under jord.) Malmstrecket sträckte sig från Franktorp-Kjestorp till Botorp. Gruv­experter kontaktades för att undersöka, hur pass givande ådern kunde vara.

Malmprov togs och resultatet blev denna generalanalys

-  I provet fanns varken fluor, guld och av silver endast 65 g per ton.

En gruvingenjör, Erik Cornelius, gjorde på grundval av  förundersökningarna anläggnings- och driftkalkyler for brytning av zink- och blyfynden. Han antog, att den årliga brytningen skulle röra sig om 60000 ton berg och malm, och att den skulle ske från 6 st gruvor, och räknade med att utvinna 3 000 ton prima zinkmalm à 35 % zink och 2.1 % bly. Sekundamalmen skulle anrikas till 30%-ig zinkslig och 80-ig blyslig. Zinkmalmen och zinksligen skulle därefter rostas för att öka i zinkhalt (men också minska i vikt ca 10%).

-  Den 3 december 1915 tecknade Näfvekvarns Bruks Aktiebolag och ingenjör Erik Cornelius kontrakt för en tid av 10 år, räknat från och med den I juli 1916. Bolaget utarrenderade till Cornelius sina inmutningar och utmål rörande zink- och blyfyndigheter i Tunabergs socken. Dessa fyndigheter var Franktorpsgruvan no 2, Mossgruvan, Klen­bygruvan no 5, Klenbygruvan no 6, Klenbygruvan, Börjelstorpsgruvan, Skaragruvan, Ytterbogruvan, Botorps­gruvan, Botorpsgruvan no 3, Blygruvan, Franktorpsgruvan, Kjestorpsgruvan, Kjestorpsgruvan no 4 och 2 samt de fyndigheter, som skyddades för inmutning av uppförda byggnader vid Franktorp, Klenbystugan, Börjelstorp och Ytterbo.

-  Arrendevillkoren var följande: Ar­rendet skulle utgå genom betalning av royalty för all bruten malm, som skrädats, sovrats eller anrikats, bortförts rostad eller orostad eller för zinkmalm 6.25 kronor per ton malm, som höll 25% zink med tillägg eller avdrag för varje procent zink över eller under 25 procent; för blymalm 25 per ton malm for varje procent bly, men vid anrikning vunnen slig med ett avdrag av 8% bly. Fanns det guld skulle det betalas med 2 kr för varje g utöver 3 g på ett ton malm. Arrendatorn fick absolut inte bryta annan malm än zink- och blymalm med eventuella guld och silverinslag. Minsta avgiften, som han skulle betala till bolaget, oavsett om han brutit malm eller ej, var 25.000 kronor.

-  Arrendatorn, som genast måste börja undersöka fyndigheterna, var skyldig från och med början av januari 1916 arbeta med en styrka av minst 15 man och att därefter bedriva energiska och sakkunniga undersökningar fram till den dag då kontraktet skulle gälla eller senast 1 april 1916. Bolaget hade rätt kontrollera undersökningarna och dessa skulle ske i samråd med bolaget. Arrendatorn hade rätt att intill 1 april säga upp kontraktet med omedelbar giltighet, varvid han genast skulle taga bort hus och anläggningar. Alla utgifter för undersökningsarbeten, gruvdriften, anläggande av vägar, arbetareförsäkring skulle arrendatorn stå för.

-  All malm, som arrendatorn inte använde sig av antingen som styckemalm eller för anrikning, skulle skilt från berg läggas upp och när arrenderätten upphörde tillfalla bolaget utan ersättning. Gruvbrytningen skulle göras på rätt bergsmannavis, för att inte eventuell framtida brytning skulle äventyras, och arrendatorn fick i allt lov att följa Bergsstyrelsens och bergmästarens föreskrifter. Dessa och ännu flera punkter ingick i det omfattande kontraktet.

-  Den 24 juli 1915 skickade Bruket in en ansökan om tillstånd att uppföra ett dynamitmagasin for Zinkgruvans räkning, och en månad senare kom från Länsstyrelsen följande svar: "Konungens Befallningshafvandes i Södermanlands Iän resolution i anledning af en från Näfveqvarns Bruks Aktiebolag den 24 juli 1915 hit inkommen ansökning om tillstånd att å ägorna till egendomen Ytterboda i Tunabergs socken uppföra ett magasin för explosiva varor af första klass och däri hålla upplag af på en gång högst  500 kg dynamit, tändhattar och stubintrad; därvid funnes fogade situationsplan öfver magasinets tillämnade läge samt ritning utvisande dess blifvande konstruktion, Inspektören för explosiva varor afgifvit, hvarefter kungörelse i vederbörlig ordning utfärdats; gifven a landskansliet i Nyköping den 24 augusti 1915.

-  Af handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande: Det ifrågavarande magasinet är afsedt att uppföras 200 meter söder om vägen från Ytterbo till Bäcktorps skolhus och 300 meter öster om vägen från nämnda skolhus till Börjelstorp. Platsen för det tilltänkta magasinet har ett i förhållande till boningshus och allmänna kommunikationsleder väl skyddat läge och den föreslagna konstruktionen för magasinet får anses vara för ändamålet lämplig och fullt författningsenlig.

-  Inspektören för explosiva varor har i sitt yttrande tillstyrkt bifall till ansökningen för en tid av fem år under vissa närmare angifna villkor.

-  Någon erinran mot ansökningen har icke inom tid, som föreslagits uti Konungens Befallningshafvandes i ärendet utfärdade och i Tunabergs församlings kyrka den 1 innevarande augusti upplästa kungörelsen blifvit härstädes gjord.

-  Detta med hvad mera handlingarna innehålla har Konungens Befallningshafvande tagit i öfvervägande och finner jämlikt 59 § i Kungl Förordningen angående explosiva varor den 19 november 1897 skäligt tillåta Näfveqvarns Bruks Aktiebolag att uti ett å angifven plats å Ytterboda ägor i Tunabergs socken beläget och i enlighet med företedd konstruktionsritning uppfördt magasin innehafva ett förråd af på en gång högst 500 kilogram dynamit jämte erforderlig mängd stubin samt 2 kilogram tändhattar för dynamit hvilka skola förvaras i särskildt med låsinrättning försedt väggfast skåp. Detta tillstånd gäller för en tid af fem år, räknadt från och med den dag, då det färdiga magasinet har blifvit af Konungens Befallningshafvande god­kändt, och bör vid magasinets anläggande iakttagas: att det samma uppföres på en jordgrund af minst en half meters mäktighet; och att magasinsdörren förses med dubbla säkra lås, hvaraf ett kolflås.

-  Jämlikt 33 § i åberopade Kungl. För­ordningen skall innan explosiva varor i magasinet inläggas, avhysning av detsamma äga rum, därom sökanden har att härstädes göra  anmälan, samt Konungens Befallningshavande godkännes; åliggande det sökanden i övrigt att ställa sig till noggrann efterrättelse de i föreliggande fall tillämpliga föreskrifterna uti ovannämnda Kungliga Förordning.

-  Vederbörande kronolänsman har att öva tillsyn över fullgörande af de meddelade föreskrifterna.

Som ovan Landshöfdingeämbetet Gustaf Lindströmer Erland Dahm"

 -  Gruvfogden G J Fyrpihl, som anställdes i november 1914, skriver i ett brev till disponent A Dybsö, Näfvekvarn, den 1 oktober 1915 att "vi har nu börjat med dynamitmagasinet. Jag vore tacksam att få opp dörren så fort som möjligt.  Skall vi lägga fyllning i mellanväggarna och i så fall av vad slag? Så skall jag be disponenten om vi kan få lite smidesskrot att hjälpa opp träkolen med, vi får icke koksen art brinna det blir för dålig bläster. För övrigt är allt som vanligt. Tecknar med utmärkt Högaktning GJ Fyrpihl."

-  I ett brev daterat Gruvan, Koppartorp den 27/1 1916 adresserat till disponent Dybsö meddelar gruvfogde Fyrpihl, att magasinet är klart.

-  Maskineri för gruvorna anskaffades från olika håll. Gruvspelet var till exempel av Morgårdshammars tillverkning med motor och motorskåp. Man började bryta malm i januari 1915 med växlande framgång. En maskin krånglade och fick sändas iväg till Atlas. I brevet från 1/10 1915 skriver Fyrpihl: "Vi får väl vänta maskinen hit snart hoppas jag? Vi har borrat i stora orten under tiden, men malmen är det dåligt med. Och jag är nästan saker på att av allt att döma så är vi med orten mitt emellan malmen. Ty om vi ser på det här andra stället Skara gruva vi kallar, så ser det ju icke heller sannolikt ut. Jag riktigt längtar efter att få fortsätta där så fort vi får igen maskinen, för genom att iakttaga malmens läge och gång där kan man sålunda göra sig ett omdöme hur det förhåller sig".

-  Brev till direktör G Crafoord, Hotell Terminus, Stockholm. "Refererande till dagens telefonsamtal ha vi härmed nöjet lämna följande uppgifter ang zinkfyndigheten å våra ägor: Intill 1 okt 1915 har brutits en 845 tons (565 kbmtr) ofyndigt berg och 1058 tons (407 kbmtr) 18% anrikningsmalm samt ca 60 tons ren malm, troligen 37 à 40%.

-  För den händelse Ni vidare intresse­rar Eder för saken hoppas vi Ni vänli­gen avlägger ett besök vid gruvorna. Högaktningsfullt osv"

 -  Ur brev till bergsingenjör Oscar Abrahamsen, Nora: "Beträffande zink­malm så har vi nu tre ställen varest vi sprängt och det med gott resultat." Kö­pare från olika håll var intresserade av zinken: Alex Keiller, Göteborg, Gust. Cornelius, Stockholm, Philipp Brothers, London, S Bendheim, London, M Lissauer Cie, `Cöln, Knut och Konrad Lundberg, Berlin, m fl. Med den sistnämnde fördes en rätt livlig korrespondens. Men då krig pågick, fick han meddelande om, att zinken hade sålts inom landet (80 ton hade erbjudits till salu).

-  Ett av de många brev, som gruvfogde Fyrpihl skrev:

Gruvan, Koppartorp den 4/2 1916 "Högt värderade Chef Herr Disponent A Dybsö, Näfveqvarn. Jag beder härmed få meddela Herr Disponenten att de arbeten som blev bestämda äro utförda, så att från och med måndagen den 7 är det endast  2 à 3 man som få hålla gruvorna läns. Dom där övriga pojkarna som nu blev lediga har bett mig, att jag skulle bedja Herr Disponenten vara snäll å giva order till Löfgren eller någon, om det blir något arbete vid gruvorna eller icke.

-  Och tecknar jag med utmärkt Hög­aktning G J Fyrpihl," (som vid det har tillfallet var inkallad i Västerås).

-  Skrivelse till Näfvekvarns Bruks Ak­tiebolag, Näfvekvarn.

-  "Sedan grufexperter, som af mig vidtalats att göra undersökning angående brytvärdigheten af de zink- och blygrufvor, som jag enligt kontrakt af den 3 december 1915 arrenderat af Näfvekvarns Bruks Aktiebolag, förklarat att de icke kunde tillstyrka undersökningsarbeten på grund deraf, att malmen var befintlig i sådan bergart, som enligt deras förmenande icke brukar vara malmförande, får jag härmed uppsäga samma kontrakt till omedelbart upphörande. Stockholm den 11 Mars 1916. Erik Cornelius. För Näfveqvarns Bruks Aktiebolag J Sederholm/A Dybsö."

-  I oktober 1916 slutar G J Fyrpihl sin anställning som gruvfogde vid zinkgru­vorna i Tunaberg. Vem som blev gruvfogde efter honom har jag inte lyckats få reda på. Gruvdriften fortsatte några år till men inskränkte sig ganska snart till enbart länspumpning av gruvhålen.

-  Den tredje september 1925 avgår en skrivelse från Nävekvarn till Länsstyrelsen om flyttning av dynamitmagasinet till Stora Uttervik, eftersom zinkgruvorna ej bearbetats på flera år, men däremot gruvfältet strax norr om Stora Uttervik försöksbrutits. Magasinet flyttades 28 augusti 1925 till en plats ca 500 meter väster om vägen till Stora Uttervik och ca 100 meter söder om vägen till Strömhult.

-  Byggnader, uppfordringsverk, lavar mm revs ju, och det enda, som påminner om verksamheten ar gruvhål och slagghögar. Vid Hembygdsgården finns emellertid ännu ett påtagligt minne av gruvdriften: Zinkgruvans hästvandring, som drogs av en häst. Vandringen hamnade senare på Överbo, där den användes till att pumpa upp vatten. När gården fick en ordentlig brunn, tog brukaren av Moga hand om den. Den fick nu göra tjänst som dragkraft vid tröskningen. Då jordbruket lades ner på Moga, hämtade bröderna Holmgren på Överbo tillbaka vandringen till gården och så blev den liggande där flera år. Så ringde Sven Holmgren en dag och undrade, om inte rätta platsen för vandringen vore vid Hembygdsgården, vilket styrelsen i Hembygdsföreningen höll med om. Nu ligger den sedan några år på  backen utanför Dahlbergsstugan och pryder verkligen sin plats: vandringen, som en gång tillverkats vid Nävekvarns Bruk och som sedan fick göra tjänst i olika verksamheter.

Inger Ånberg

Källor: Handlingar från Nävekvarns Bruksarkiv i Rådhuset, Nyköping.