Sörmlandsleden utgörs av 100 vindlande vandringsmil i sörmländsk kulturbygd, fylld av historia, djupa skogar, vresiga bergknallar och glittrande sjöar. Ledens ca 100 etapper erbjuder olika svårighetsgrader, alltifrån krävande vandring till lättsam söndagspromenad.
För vandraren finns skärmskydd att sova i och anlagda rastplatser för matpaus och vila.
Vissa leder har vid sidan av de rena naturupplevelserna fått ett kulturhistoriskt tema. Så är det med den s.k. gruvleden.

Gruvleden består idag av 2 st etapper (37:1 och 37:2) som tillsammans går mellan Nävekvarn i väster och Koppartorp i öster. Mitt på sträcken ligger Kärrgruvan där det finns en rundslinga. I Koppartorp finns nu även en rundslinga. Kärrgruveområdet är tillgängligt för handikappade med handikapptoalett, vindskydd och grillplats i vacker natur.

Då man är medlem i Sörmlandsleden så får man via Sörmlandsledens webb och lösenord tillgång bl. a detaljerade kartor för samtliga av Sörmlandsledens leder (skriv ut och ta med på vandringen).

Till vänster finns länkar till respektive del av gruvleden.

För övernattning finns vandrarhemmet i Nävekvarn eller skärmskydd vid Kärrgruvan.

 

Lite bergshistoria

Bergshanteringen har utgjort grunden för många av de stora svenska verkstadsföretagen. Man har funnit tvåtusenfyrahundraåriga rester från järnhantering i Dalarna. På den tiden smälte man myr- och sjömalm i enkla gropar.
De första resterna efter en masugn från 1100-hundratalet har påträffats i Lappetorp. Hanteringen utvecklades och kung Magnus Eriksson som stiftade våra landsskapslagar på 1300-talet utfärdade också privilegier för bergshanteringen.

Den första skriftliga dokumentationen från Tunaberg dateras från 1380 och gäller Rocklösa. Statsmakterna hade genom bergsordningen ett fast grepp om brytning, smältning och smide. År 1644 inrättades bergscollegium, ett statligt ämbetsverk. Redan 1732 bildades Jernkontoret som var brukens sammanslutning. Hanteringen var lönsam och bekostade mycket av de krigiska utsvävningarna på 1600-talet. Sverige blev också en stormakt på järnframställning.

År 1730 uppskattades den svenska järnproduktionen till en tredjedel av världsbehovet. I Sverige fanns som mest 400 masugnar och ett oräkneligt antal gruvor.

Flera 10 000-tal personer var sysselsatta med gruvdrift, byggandet av dammar, skogsavverkning för bränsle och kolning, transporter, handel etc. Nu är den epoken över, hyttor finns endast i Oxelösund och Luleå och gruvdriften är koncentrerad till lapplandsfälten.

Bergshanteringen har med den utvecklade manufaktureringen utgjort grunden för det svenska välståndet och vi har ansett det intressant att dokumentera och söka bevara de minnen och rester från produktion som återstår.
Sörmlandsleden startade därför under 80-talet samarbete med hembygdsföreningarna i Svärta, Tuna och Tunaberg för att dokumentera vad som finns inom området. I Tunabergs bergslag har vi sedan i samarbete med Föreningen för historisk bergshantering "Bergshistoriska" och Tunabergs Hembygdsförening forskat i hur bergshanteringen i dessa trakter har utvecklats. Vi har då med Erik Eriksson, Gillis Jonsson och Krister Andersson lyckats få fram många intressanta uppgifter. Krister har sedan bundit samman många av de intressanta gamla gruvorna, en hällristning, gamla hyttor och andra intressanta platser till en gruvled. Här har Sveaskog som markägare ställt i ordning det gamla gruvområdet som blivit ett intressant turistmål. Vid varje objekt efter leden finns informationstavlor.

Gruvleden är uppskattad och utveckling sker successivt. För några år sedan skapades rundslingan vid Kärrgruvan och nu tillkommer en rundslinga vid Koppartorp. Leden efter Nävån i Nävekvarn kommer att förbättras där man kan passa på att besöka det nya Bruksmuseet i bränneriet vid Svalbergsgården. Sist men inte minst så öppnades ett gruvmuseum i Koppartorp den 4 juni 2005.